I samband med övningen Aurora 2017 avslöjades att Sverige överväger att köpa långräckviddiga luftvärnsrobotar antingen av typen Patriot, från USA, eller SAMP/T från Frankrike. Detta skulle då bli en senkommen ersättare till det i förtid avvecklade Bloodhound-systemet. Vad som inte har avslöjats är vilka planer regeringen har för att förnya och förstärka vår förmåga till sjöss. Våra ytstridsfartyg är alldeles för få och är på väg att bli föråldrade (naturligtvis behövs det också mer personal men detta ligger utanför denna artikel). Nästa generation ytstridsfartyg måste beställas med det snaraste!
Här verkar föreligga ett svårt fall av konkurrens. Men tänk om man i stället kunde skapa synergi mellan dessa två projekt!
Vi kommer uppenbarligen inte att kunna köpa många robotbatterier. De måste alltså vara strategiskt rörliga. Deras insatsområden måste sannolikt prioriteras: huvudstaden, Blekingekusten, Göteborg och Gotland är de viktigaste områdena. Dessa ligger, helt naturligt, nära kusten.
Man borde därför tänka i termer av att kunna gruppera robotbatterier antingen på lavetter till lands eller ombord nya ytstridsfartyg. I det senare fallet vore det naturligtvis bra om man kunde ha ett vertikalstartande system (VLS) men ett sådant kräver mycket stora fartyg (med svenska mått). Men kan roboten vara på en lastbil kan den vara på ett fartyg. Med fartygsbasering skulle Sverige få ett mycket rörligare system än ett lastbilsdraget sådant. Men alternativutnyttjande borde vara möjligt.
En invändning är att ytstridsfartyg med detta system skulle bli operativt bundna till ett visst område genom sin luftförsvarsroll. Men detta är en operativ prioriteringsfråga som borde kunna lösas från fall till fall – om fartygen skall sättas in i en kustförsvarsoperation där ytstridsförmåga är prioriterat sätter man robotarna på sina landbundna lavetter.
Det kan naturligtvis visa sig att fartygsplacering blir för svårt. Men de nya ytstridsfartygen skulle i alla fall kunna utgöra en viktig komponent i det svenska luftförsvaret genom att förses med en kraftfull luftspaningsradar som integreras i det övriga luftförsvarsnätet. Här skulle fartygens förmåga att spana framskjutet under lång tid kunna ge stora fördelar. Detta skulle bli särskilt viktigt under en kris eftersom ett eventuellt krig sannolikt skulle inledas med anfall med ballistiska robotar och kryssningsdito.
Inom parentes så visade de franska luftförsvarsfregatterna, under operationerna mot Libyen 2011, att dessa kunde ersätta en AWACS i spanings- och ledningsförmåga. Att basera luftförsvarsledning ombord på fartyg är alltså ingenting konstigt.
En trolig invändning mot dessa idéer är tanken om fartygens ”sårbarhet”. Allting, möjligen med undantag av ubåtar på uppdrag, är dock sårbart! Ett lastbilsdraget system är minst lika sårbart som ett fartyg – snarare mer genom sin lägre rörlighet.
En annan invändning är att luftförsvarsrobotar tillhör Armén och fartygen Marinen. Men detta borde vara ett hanterbart problem i vårt (alltför) integrerade försvar. Personalen skulle ju kunna följa robotarna!
En tredje invändning är kostnaderna. Men här har vår finansminister visat att pengar finns! Det är bara en fråga om vilja. Finansministerns tal om ett reformutrymme om 40 Md har effektivt dödat allt tal om sparbehov etc.
Den ovan beskrivna fartygsvarianten skulle också tala för att anskaffa SAMP/T vid i övrigt lika förutsättningar. Orsaken är att, enligt tidningsartiklar, SAAB skulle kunna delta i radarutvecklingen. Radarn skulle alltså kunna fartygsanpassas från början.
I övrigt är valet av Patriot eller SAMP/T till stor del en politisk fråga: amerikanskt eller europeiskt? Valet borde vara lätt. Trump kommer att fortsätta att vara president ett bra tag till; för närvarande finns ingen seriös motkandidat. Sveriges tendens till att vara försvarspolitisk fripassagerare är just vad Trump ogillar. Dessutom, skulle vi våga göra en stor satsning i ett land som styrs av denne man? Man måste också räkna med att om vi köper från USA kommer vi att ha begränsad insyn i tekniken; risken för att det byggs in kretsar som ger USA möjlighet att i viss utsträckning kontrollera användningen är stor.
För Sverige som EU-medlem borde ett europeiskt alternativ vara en självklarhet. Här skulle Sverige kunna vara en partner på betydligt mer jämställd nivå. Det handlar också om att stärka Europas försvar. Utan en europeisk försvarsindustri blir Europa med tiden helt beroende av USA. I min värld måste Europa ha strategisk autonomi! Det betyder inte att vi inte skall samarbeta med USA – givet att vi har gemensamma intressen. Vilket är osäkert – speciellt med Trump.
Nu blir robotaffären kanske inte av. En anledning kan vara föregivet ekonomiska skäl. En annan, allvarligare, skulle vara en konsekvens av att Sverige skrev under kärnvapenförbudet. Efter en sådan ovänlig handling skulle vare sig Frankrike eller USA att vilja sälja till oss. Och då kommer hela utrikes- och försvarspolitiken i ett nytt läge.